igår tog vi en utflykt hela familjen. vi åkte in till akuten med noah som hade 40 graders feber & hade svårt att andas. kräktes av hosta & ville inte äta eller dricka något.
matilda hade skoj, hon har alltid roligt när vi ska till farbror doktor. & det tyckte vi väl också i början...men fan inte efter 6 timmars väntan. hela jäkla 6 timmar fick vi vänta & i hela jäkla 6 timmar vi jag titta på tavlan med den rosa elefanten med nr 14 på...
under tiden vi satt där...eller rättare sagt stod där för noah ville inte sitta ner så va det ingen jävel som kom & sa: "hur går det för noah som endast e 1 ½ år gammal med sån hög feber & har svårt att andas??? behöver ni något? kanske alvedon?"
visst, man ska väl säga till själv om det skulle vara akut men ändå...varför inte komma & säga: "ja, vi vet att ni har fått vänta läääääääänge men vi jobbar på & jag ville bara säga att vi inte har glömt bort er!!"
för så kändes det som...som att de glömt bort oss!!!!!! som att de inte brydde sig om hur noah mådde!!!

när vi sedan klädde på oss & skulle ge oss av för klockan började närma sig tolv på natten då fasiken började det hända grejer. fort fick vi komma in & fort fick noah träffa en läkare.
fort fick han inhalera adrenalin & sen så fick han kortison & efter det fick han även inhalera ventolin.

efter en stund när läkaren kommer tillbaka igen:
jo, så här e det,mmmm.
ni har ju fått vänta länge,mmmmm.
noah skulle ha fått hjälp tidigare,mmmmm.
så jag ska skriva en avikelserapport om detta,mmmmm.
fast ni får inte tro att jag suttit & rullat tummerna,mmmm.
för så e det inte,mmmmmm.
vi har för få ssk & för få läkare,mmmm.
så så här blir det ibland,mmmm.
ge noah en sprut airomir & en sprut pulmikort 4 ggr o dagen va, mmmmm.
i tre veckor,mmmm.
& blir det inte bättre så får ni komma tillbaka,mmmmm.

aldrig i livet!!!!!