Hej allihopa!
Jag har precis blivit medlem på blogg och jag tänkte jag skulle testa att skriva lite...och då tänkte jag att ni kanske är intresserade av hur en dålig dag ser ut för mig. Jag ska vara så ärlig jag bara kan, det är trots allt därför jag skaffat mig en blogg, så jag kan berätta allt som händer mig...både bra och dåligt!...
Jag tycker de flesta vill att deras liv ska se så perfekt ut som möjligt att de aldrig skulle erkänna hur dåligt de egentligen har det. Speciellt mammor! Det ställs så höga krav på mammor idag, tro mig jag vet. Jag ställer själv för många krav på mig och när jag inte fixar det så går jag under. Bokstavligt! Det händer att jag inte ens vill gå utanför dörren om jag har en dålig dag, vill inte att folk ska se mig för det kan hända att de tycker jag är en dålig mamma. Jag bryr mig för mycket av vad folk tycker och tänker samtidigt som jag är en öppen person som inte kan låta bli att berätta om hur jag har det...vill nog att folk ska tycka synd om mig. Så där är jag lite självisk!:-(
Hur som helst...jag tror nog det hjälper mig att våga prata om det dåliga också. Kanske finns det fler därute som har det som mig...men jag hoppas det inte. Skulle inte vilja att någon (inte ens min värsta fiende) har det som mig...det kan inte vara kul!

En dålig dag!
Jag vaknar av att min minsta, Noah gallskriker kl 7. Han skulle ha fått mat för 10 min sedan. Men jag är så trött denna morgon så jag kommer inte upp försn jag måste. Det vill säga när han gallskriker så jag blir rädd.
Nu hade det varit jätte enkelt om jag hade ammat, för då hade jag bara kunnat ta upp honom och lägga honom i min säng och gett honom mitt bröst. Men istället måste jag ut till köket och fixa fram en flaska. Och försöka pricka ersättningen i den. Inte alltid så lätt när man precis har vaknat.
Matilda, min stora tjej, vaknar samtidigt. Hon ligger tyvärr fortfarande i själsäng så jag måste gå in till henne och hjälpa henne över. Då ska hon titta på "pompa" och ha välling, och Noah bara fortsätter skrika. 
Försöker förklara för Matilda att jag måste ge Naoh mat först men det duger inte, hon är själv jätte hungrig. Så Noah får fortsätta skrika lite till. Jag fixar fram välling!
När jag väl tar upp Noah är han helt slut. Äntligen! Jag sätter mig ner och ger honom flaskan!
"MER", säger Matilda som precis druckit upp en flaska välling. Och som precis alla andra gånger så säger hon så men menar det inte. För när jag fixar fram en flaska till så vill hon inte ha. Det har bara blivit en grej tror jag...
Försöker förklara återigen att jag måste ge Noah mat först men det duger inte...
Jag går bara ut till köket och låtsas fixa fram välling, så Matilda blir nöjd. Man orkar inte med skrik, så för det mesta är jag feg och gör som hon vill.
Under tiden bajsar Naoh, han tar i som bara den! 
Och en kort stund efter bajsar även Matilda! Jipppiiiie!
"BAJS", säger Matilda. "Byta"!
Då är det bara att sätta igång. 

Naoh är sällan nöjd om han inte fått äta upp hela flaskan så han sitter i sin babysitter och gnäller en massa, medans jag byter och tvättar och borstar tänderna på Matilda. Klockan tickar! 
Byter även på Noah! Och så ska han smörjas, ÖVERALLT. Han lider av eksem så varje morgon och kväll måste jag smörja honom för annars lider han fruktansvärt. 
Efter det så får han fortsätta äta!

Matilda går runt och stökar till...jag är såååå pedant så jag går bara runt och plockar efter henne. Och så måste jag bädda! Helst på en gång men i och med att jag känner till kvalsterna så får det vänta en stund...
Vatten ska kokas till Noah. Flaskor ska diskas. Jag vill ha allt klart innan jag ska till förskolan med Matilda.
Varför? Jag skulle lika gärna kunna göra det efteråt...
Men det skulle jag aldrig klara av...jag skulle tänka på det...på allt som måste göras...kan inte slappna av!
Det har hänt att jag lämnat Matilda på dagis och kommit hem utan att ha någe minne av det. Då blir jag rädd och ringer till förskolan för att kolla hur det är med henne. De känner mig vid det här laget så de hjälper mig gärna.

Och i och med att det är en dålig dag så vill inte Matilda åka vagn utan hon vill hellre gå till förskolan. Men hon går såååååååååå sakta så jag tappar tålamodet. Dumt säkert, men efter allt svett och slit så vill jag bara lämna av henne så jag kan gå hem och koka mig en kopp kaffe. Jag måste ha kaffe, annars klarar jag inte dagen.
Det är också efter jag lämnat ev henne som jag får lite egentid, tvättar mig lite, sminkar mig ev. och äter frukost. Om Noah sover vill säga. Men är han vaken, glöm det!
Då ska han aktiveras med hoppgungan, babygymmet, kånkas runt i famnen och äta en massa. Jag är ju en sån person också att jag prioriterar mina barns behov först, även om man inte behöver det alla gånger. Är man kissnödig så är man, men jag håller mig. Typ...
Efter någon timme sover Noah en stund. En pytte lite stund. Så jag hinner oftast bara sätta mig på toa så vaknar han...
Och så börjar allt om...

Vid lunch ringer bvc sköterskan. Hon vill veta varför vi inte dök upp på bokad tid.
Jag kan inge mer än att berätta sanningen, att jag glömt bort det helt enkelt. TYPISKT!
Det är inte första gången. Fast jag skriver lite lappar överallt så glömmer jag det. Speciellt om jag har stressiga dagar, dagar som inte riktigt fungerar för mig.

Snart måste jag hämta min stora tjej och vad har jag hunnit med? Ingenting! Är så frustrerad så...

Och på en dålig dag som denna så händer det absolut värsta som kan hända. När jag ska hämta Matilda på förskolan så sover hon. Hon tycker inte om att bli väckt så jag får sätta mig ner en stund och vänta på att hon ska vakna. Men hennes vännina som ligger bredvid henne vaknar och väcker henne också. Hade jag nu inte varit där hade det inte varit så farligt, hon gnäller aldrig för sina lärare. Men nu är hennes mamma där så då måste hon bara...och så kommer trotsen och jag får gå hem med en skrikig unge. PERFEKT!
Hinner knappt innanför dörren när Noah vaknar som ligger i vagnen. Oj oj...nu ska man ha sån där tålamod som jag aldrig har haft...vet inte...känner inte till det...kommer nog aldrig göra det heller...

Klockan är bara två. Många timmar kvar till min sambo kommer hem. Vad ska man hitta på? Det brukar bli tv för det mesta. Jag får så dåligt samvete men vad göra annars? Matilda vill inte ut, hon känner inte för något...oftast vill hon bara titta på tv. På Robotar, henne favvoritfilm. Och inte ska man väl neka henne det?!

Noah är hungrig. Matilda vill upp och titta på tv. Jag behöver kissa. Telefonen ringer.
Jag svarar och samtidigt fixar en flaska till Noah, skalar ett äpple till Matilda och kissar. Sen går vi upp och sätter oss en stund.
Men på en dålig dag så duger det inte så länge. Snart vill Matilda ner och ska ha och inte ha någonting...Man frågar henne vad hon vill, men hon vet inte själv, är bara tjurig, har en dålig dag hon med...

När sambon väl är hemma måste jag sätta igång med maten. Han kan inte laga mat så det blir alltid jag som får stressa fram en måltid. För det mesta så duger all mat för Matilda men på en dålig dag vill hon inte  ha. Och man som förälder så försöker man lirka med henne. Men hon blir bara arg och middagen blir förstörd.

Efteråt ska båda badas. Staffan tar hand om Matilda och jag tar hand om Noah. Som tur så älskar han att bada, men han får inte göra det så ofta för sitt eksem.
Han blir arg när jag tar upp honom från badet och jag får smörja honom ännu en gång.  Tar på honom pyjamasen och fixar en flaska ersättnig. Kl är då halv 7 på kvällen.
Nu ska han sova.

Matilda badar fortfarande. När det blir dax för schamponering blir hon arg. Vill inte, vill inte. Men man måste. Och det vet hon. Sen så smörjes hon också och Staffan lägger henne.
På en bra dag så hade jag fått i ordning köket innan barnens läggdax men på en dålig dag så har jag inte hunnit det, så jag måste ställa mig och plocka undan det och diska och ha mig...
Staffan går ut med soporna och hoppar i duschen.
Jag blir jätte godissugen!
Måste ha måste ha!
Letar i skåpen men hittar oftast inget!
Blir sur!
Blir så jätte trött och så går jag och lägger mig.
Ibland med kläderna på, för jag är så slut!

Men som sagt...det här en dålig dag...
Jag har även bra dagar...