staffan tycker alltid att jag över analyserar saker & ting. som ex. igår när vi skulle se barnen på lucia tåget...
han & hans mamma hade ställt sig precis längst fram & det enda jag kunde tänka då
" va fan står de där för? nu kommer noah se oss & då kommer han att skrika & inte vilja vara kvar i tåget. & sen så måste vi hålla i honom hela tiden för inte törs vi släppa ner honom bland alla människor & sen så lär det säkert bli jäääätte mörkt snart..."

jag hann inte tänka så mycket mer för ut kommer en pedagog sprigandes med noah i famnen...som gallskrek!!! han hade sett oss redan där inne...

jag tror inte jag över-analyserar saker & ting! jag e bara ett steg före...eller så känner jag mina barn jäkligt bra!!!