Jag trodde verkligen jag skulle ha mera tid till att blogga men det verkar inte som det. Jag ska iaf försöka så ofta jag bara kan för det är så himla skönt att skriva av sig lite.
Vi va som sagt hos min syster igår på middag. Hon hade lagat jätte god pite, en rätt som vi gör mycket och ofta av i Kosova där jag kommer ifrån. Min syster gör det regelbundet men jag är dålig på det. Tycker det tar så långt tid och det är inte så speciellt nyttigt. Men men, ibland så är det ju inte så farligt att äta...eller hur?!
Matilda min stora tjej började gnälla vid matbordet. Hon ville hem! Hon bad och bönade men vi gav oss inte. Till slut började hon gallskrika och det gick inte att få tyst på henne. Jag blev så jätte arg förståss för det va jobbigt att höra henne sån, det va ett tag sen hon lät så. Och Noah kände av det så han började skrika han med. Jätte kul! Gud va svetten rann...det hjälpte ju inte att min syster har det så himla varmt hemma hos sig heller. Jag tar alltid av kläderna på barnen så fort vi kommer innanför dörren för de blir alltid så svettiga när de är där. Och Noah lider pga sitt eksem.
Till slut tog min syster henne och gick ut en stund så hon fick lugna ner sig och det funkade väl, en stund iaf. Sen så började hon igen så det va bara att packa och åka hem för oss.
När vi kom hem så tog jag tempen på henne för jag tyckte hon va varm, men i och med det är så himla varmt hos min syster så tänkte jag att det kunde bero på det. Men det är alltid bättre att vara helt säker. Så jag tog tempen och hon hade 39,4. Då var det kanske inte så konstigt att hon ville hem och att hon skrek som hon gjorde. Och jag fick så dåligt samvete för att jag hade varit så arg på henne, gud va ont det gjorde i hela mig när jag tänkte på hur jag röt åt henne, när hon bara va sjuk. Hon kan ju inte prata, hon kan inte sätta ord på det hon känner...Jag är så ledsen! Förlåt min underbara sessa!!!

Så idag, lördagen den 20:nde december har det varit en jobbig dag. Matilda har varit hängig och velat ligga hos oss hela tiden. Hon har haft jätte hög feber och alvedonen har hjälpt bara korta timmar. Hon har velat allt och ingenting, hon har varit hungrig ena stunden och nästa inte. Hon ville bada men när jag tappade upp så ville hon inte.
Oj oj, vad sånt är jobbigt. Men jag är riktigt stolt över mig själv!!!! Jag har inte blivit arg eller tappat humöret en enda gång. Jag har tänkt på att hon är sjuk hela tiden och att hon egentligen inte brukar vara sån annars. Så här kommer det alltid att vara, det kommer alltid finnas dåliga dagar då man blir helt slut men så kommer det en sån där underbar dag igen och man fylls med så mycket kärlek och hopp så det räcker ett tag till nästa gång. Det är ju det som gör att vi orkar leva överhuvudtaget, hoppet om att det kommer att bli bra igen. Man tror och hoppas, för har man tappat tron då har man tappat sig själv!!!!

Det har varit en jobbig lördag. Men nu ska det vända. För vi har precis ätit från Corner och barnen sover så jag och Staffan ska lägga oss i soffan med massa godis och titta på film. Det måste bli en bra lördag iaf, vi måste se till att det blir det iaf.