när man minst anar ...

...så ringer han. morbror allan (veronikas lille bror) & vill hälsa på. tror nog det va år sist vi sågs. han har för sig en massa jämt så man kommer liksom sist men såååå kul att han ville komma för en gångs skull.
barnen tyckte också det va kul att han va här...speciellt noah. han som brukar somna vid sju orkade vara uppe till halv tio igår kväll...ville inte missa något...skulle vara med hela tiden.!!! matilda va lite blyg men jag tror nog det gick bättre än någonsin. han har liksom inte fått hålla i henne än...tre år senare!!! he he...
men det gör inget...noah ville vara med honom hela tiden så han kände nog sig älskad iaf...




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0